RUL, strul och kul

Vi var på RUL häromdagen. Rutinultraljud.

Allt såg perfekt ut! Utom en sak. Magsäcken var alldeles för liten så vi fick komma tillbaka efter några dagar så en annan läkare fick titta. Då fick vi klartecken, så skönt! Verkligen en lättnad.

Efter allt de tittar på och mäter fick vi också veta könet och att hen minsann hade en fin kulmage! Det har hen från far sin ;)

Det har varit otroligt varmt, 29-30 grader och fuktigt. Jag fick ha kylklampar i sängen!! Väldigt skönt...

Igår när jag vaknade efter att ha sovit på eftermiddagen så stökade liten runt något otroligt mycket, känns så mysigt att ha sällskap när man ligger nerbäddad.

Jag är också glad att ha klarat mig med alvedon och vila nu, och inte tagit citodon. Även om det är samma verksamma ämne så är de ju mycket starkare. Tack till omgivning för mycket massage och förståelse!

Nu ska jag fukta en handduk och sova några timmar till.

Underbart att vara halvvägs! Heja bebis!

Buff och bök

Idag var vi på IKEA. (Låter så mycket mer positivt att skriva så än sanningen att JON var på IKEA och jag låg i bilen med solglasögon på och en sprängande migrän. Sista tabletten idag så måste fixa nya imorgon.) I alla fall, idag när vi var på IKEA så var resten av Stockholm det också. Det kunde man ju räknat ut, precis varit löning, dåligt väder och söndag... Så Jon fick buffla sig fram på både parkering och i varuhuset. Men älska IKEA gör man ju!

Någon annan som bufflar är lillfisen där inne. Vecka 19 och det stökas runt lite varje dag. Mysigt och märkligt! Men mest alldeles underbart!

Så några ord av tacksamhet, jag är så glad och tacksam att jag har Jon. Han löser hela vardagen och mer där till utan att blinka när jag nu mår såhär. Handlar, fixar, masserar, hämtar medicin, tar hand om Hugo och tar mig till läkaren. Vilken man jag har!

Jag är också tacksam för att vi är i vecka 19! Underbart! Ibland vågar jag nästan tänka tanken att jag ska bli mamma. Nästan.

Och sist men inte minst är jag så tacksam för att J fixar världens bästa boende till oss under föräldraledigheten. Han grejar och står i och jag hoppas att vi har något påskrivet inom två veckor så jag kan visa er. Vet att jag uppdaterat dåligt där, men det ska ju kohandlas ibland...

Jons största behållning av sitt IKEA besök, mycket nöjd!

Tack

Tack för fina kommentarer och mail, det uppskattas något oerhört!

Det ska ju gå bra det här, det KOMMER att gå bra.

Dagen, eller dagarna, består av vila, vila och vila. Även en chokladkaka. Och 7 mindre goda medicintabletter, men de kommer göra susen!

Här sitter vi på sängen och har det rätt bra ändå. Ingen migrän än idag, SÅ skönt! Liten kula som börjar synas.

Det SKA gå bra!

Varit på sjukhuset igen. Nya blödningar. Läkaren säger att oddsen är bättre än 50/50 att det ska gå bra i alla fall. Men... Jag trodde ju oddsen låg nånstans kring 98% att det skulle gå vägen.

Känner mig helt förstörd. Att titta på sitt lilla knyte på skärmen som ligger och suger på tummen samtidigt som man får höra det. Det går inte!

Det här SKA gå bra och vår lilla bebis ska komma till oss nu i november!

Det kommer gå bra.

Det kommer gå bra.

Det kommer gå bra.

Två steg fram...

Ett steg bak.

Ny blödning i moderkakan. Strikt vila, och ny medicin plus att jag ska fortsätta med den tidigare.

Hen där inne var livlig som tusan i alla fall så det känns skönt. Men helt ärligt, det här är det tuffaste jag någonsin gått igenom. Denna oro och rädsla att barnet inte ska klara sig. Lilla skrutten... 

Så nu är det att ta 6 tabletter om dagen, en hormondos och sedan ligga ner och ta det lugnt. Ska tillbaka om två veckor och se hur det har artat sig, jättetrevlig läkare.

Nu? Dra täcket över huvudet och ful-gråta en stund.

Det goda med det onda

Ingen är gladare än jag att vara gravid, eller, det låter ju lite förmätet men ni förstår vad jag menar. Med resan vi har bakom oss så är ju detta verkligen... Tja, en välsignelse får man väl säga.

Men det där att ha migrän v a r j e dag, det är jäkligt påfrestande.

Det som är positivt i det är att vissa dagar, som idag, så vaknar jag och mår toppen! Hade inte minsta känning fram till kl 11, sen började det så smått. Nu har jag legat i sängen sedan kl 12 och hoppas det ska lätta lite till av tabletterna så jag kan äta lite middag. Igår var jag sängliggande precis hela dagen. Fruktansvärd värk. MEN jag klagar inte på det viset, det är ju värt det tusen gånger om, men påfrestande som tusan, det ÄR det. Och jag är verkligen inte rolig att leva med för J misstänker jag... Han märker direkt när anfallet börjar komma.

Citodon kräks jag av men ska snart tillbaka till neurolog för att se om han tycker att betablockerare är ett alternativ för mig att ta som profylax för att minska antalet anfall.

Hoppas i alla fall att det släpper efter förlossningen så jag kan vara en stark och pigg mamma!

Annars då? Inte mycket. Dagarna består av återhämtning-värk-återhämtning. Tack gode Gud för internet! Har letat upp massor att klicka hem till ärtan, men det blir efter ultraljudet i juli. Då är vi drygt halvvägs, imorgon går vi in i vecka 16 och ca 40% av graviditeten är avklarad!

Här andas jag lite i skuggan emellanåt, skönt!!

Måndag

Ligger i sängen hemma i Stockholm och tänker på allt och inget. Tankarna pendlar mellan funderingar om vem som bor i min mage (och hur bisarrt det faktumet är att det är en PERSON där inne) och att jag inte borde ätit så mycket fil innan läggdags.

Imorgon väntar besök på specialist mödravården, får se vad det blir utav det. Kan behöva gå på betablockerare men vet inte om det funkar med mina intoleranser. Sedan besked om "sommarstugan". J har fullmakt så han kan lösa allt utan mig på plats.

Igår hade jag migrän utom denna värld. Kunde knappt gå från verandan upp till sängen. Det var nästintill olidligt. (Därav betablockerare.)

Nu går ögonen i kors och Hugo Dover sött vid mina fötter.

Håll en tumme imorgon!

Bebis i magen= långa naglar (allt är relativt!)