lördag 29 november 2014

Jösses

Jag hade ställt in mig på att inte känna så mycket för Cesar när han föddes. Har hört och träffat så många som sa att det tar några veckor innan man gör det. Dessutom har vi ju haft en komplicerad graviditet och jag har inte riktigt vågat vara sprudlande förrän i slutet.
Men. När han så äntligen kom ut (förlossningsberättelse kommer senare) så VAR det verkligen kärlek vid första ögonkastet. Alldeles blodig, bajsig och illröd med håret på ända så älskade jag honom så mycket att jag trodde jag skulle sprängas.
Att han ligger här breve nu känns som den mest naturliga saken i världen, som att han alltid varit med oss.

Lilla fina Cesar (aka sessan) 51 cm, 3750 gram och alldeles, alldeles underbar!




3 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk prestation! Han är alldeles underbar! Grattis!! Roligt att läsa dina uppdateringar så här i efterhand!! :) Syrrans vatten gick också innan allt satte igång. Hon hade varit uppe hos mig på dagen (en vecka kvar då till BF) och vi snackade om hur ovanligt det var att vattnet gick som på film och så blir det panik, du vet! PÅ natten efter det så gick hennes vatten och hon födde några timmar senare! Hahaha.
    Stort grattis till Cesar! Jag är så himla glad för er skull! Äntligen ett eget litet mirakel!

    SvaraRadera
  2. Många säger så men jag har med båda mina känt kärlek vid första ögonkastet. Folk kanske menar mer att det kanske tar ett tag innan man fattar att man är förälder (jag kan fortfarande titta på mina barn och undra vad som hände, jag är själv knappt vuxen ha ha) och innan omställningen i livet. Men känslorna har varit där från början för mig i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Vad underbart att kärleken kom så där pang på! Något man naturligtvis hoppas, men inte kan ta för givet, så vilken lycka det måste ha varit att det kändes så från första stund! Jättegrattis till er alla tre!

    SvaraRadera