Förlossningen

Till att börja med: Det här är min upplevelse, alla som var i rummet har ju sin egen och alla upplever smärta olika. Jag vill inte avskräcka någon alls eller påverka någons förväntningar. Men här är hur jag upplevde vår förlossning. Så, det började med att vattnet gick på fredag lunch. Eller vi misstänkte det så vi åkte in på check. Läkaren var inte hundra men sa att vi skulle komma tillbaka morgonen efter för igångsättning om inget hänt. (Jag har GBS bakterie som gör att man inte får gå öppen för länge.) Vid femtiden så reste jag mig från soffan och DÅ var det ingen tvekan om att vattnet gick. Det var som i en film, det fullkomligt forsade! Jag fick ta fram bebisblöjorna och ha på mig!! Bytte varje kvart, helt sanslöst. Värkarna drog igång nästan direkt efter att vattnet gått. Jag började laga kycklingsallad av någon outgrundlig anledning och fick pausa när det blev tungt. (Fick även för mig att tvätta och platta håret...) Tillslut lade jag mig i sängen och värkarna kom var 4:e minut. Jag ringde in för att fråga om det var ok att vi kom, och det var det. När vi kom in så konstaterade de att jag var öppen 3cm. Sedan tog det ungefär 4-5 timmar tror jag så var jag fullt öppen. De sa iaf att det gick fort. Min tidsuppfattning var helt skev. Under denna tid hade jag tensapparat och massage från doulan och Jon, funkade helt ok! Nu började det göra riktigt ont och då bad jag om sterila kvaddlar, det är två sprutor med koksaltlösning som läggs på en nerv. De gjorde INGEN skillnad men gjorde väldigt ont att ta, Jon sa att jag tjöt som en gris. Helt plötligt började alla alla slita av mig kläderna för att förbereda så jag kunde få honom på bröstet! Jag tog i för kung och fosterland de sista värkarna, men inget hände. Jag var fullt öppen men han kom inte ner. Fram till hit var det en drömförlossning måste jag säga! Snabbt, smidigt och helt ok smärta. Skulle lätt göra det om och om igen! Men eftersom jag förbrukat mina sista krafter då jag trodde han var på väg ut så blev återstoden väldigt tuff. Nu gick jag på lustgasen. Tycker inte den tog bort någon smärta alls, MEN däremot så fick den mig att kunna dåsa bort i en minut mellan värkarna vilket var väldig skönt. Här nånstans fick jag värkstimulerande dropp.   Efter 8-9 timmar fullt öppen så kom ett team in och sa att han måste ut nu, för jag hade inga krafter kvar alls. Tydligen brukar de köra att man är öppen max en timme, men då jag allergisk mot ryggbedövningen som används så ville de undvika det. Barnmorskan förklarade detta dagen efter. Skönt att vets att det inte är standard att gå öppen så länge för det var inte skönt. Nu tog de bort lustgasen också för den fick värkarna att bli svagare. De fick använda sugklocka, och helt ärligt nu. Det var den vidrigaste, vansinnigaste smärta jag någonsin upplevt. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö av smärtan. Jag skrek så jag nästan blev rädd för mig själv. Trodde jag gick sönder totalt! Jag var hysterisk! De drog ner honom, men inte hela vägen ut. Sen fick jag ut honom på två krystvärkar. Och det ÄR som de säger. Smärtan försvann direkt! Denna lilla kladdiga klump som hamnade på min mage, det var det vackraste jag sett och kärleken var total!! Smärtan var verkligen som bortblåst. Jag förlorade mycket blod, men otroligt nog fick jag INGA bristningar och bara två stygn. Trodde jag skulle vara helt förstörd så som det kändes, men allt är exakt som vanligt om man säger så. :) Doulan var jätteskön att ha med. Hon tog hand om Jon också som var rätt skärrad. Som han skämtsamt sa efteråt: Det var ju ingen skönhetstävling precis! Jon var verkligen en klippa och det var en fantastisk upplevelse som verkligen förde oss samman än mer. Cesar mådde bra under hela förlossningen, de hade stenkoll på honom vilket var väldigt skönt. Och det var så bekvämt att vara på BB. Nästan inga patienter där så de hade väldigt mycket tid att pyssla om oss.

Min livmoder hade svårt att dra ihop sig så fick medicin för det och även två blodtransfusioner då jag blödde mycket.

Jag känner mig inte rädd för att göra det igen, men jag skulle definitivt råda den som kan att ta ryggbedövning. Att kunna låta kroppen få lite återhämtning. Och att ha med lätt mat! Mycket dricka o bullar. Ps: Har inte vågat titta på bilderna ännu.