Kärleken

Kärleken alltså. Svämmar över så fort jag ser honom.

1 månad idag!

OooOoooOoo-mun!

Pink or blue?

Den där baby bluesen man fick ett tag efter förlossningen var ju inte rolig alltså. Men nu har det börjat lätta tack o lov! Lite bättre varje dag. Ska bli skönt med vardag sen och inte massa besök stup i kvarten. Hitta lite egna rutiner lillkillen och jag.

Nu äntligen har vi fått snö också! Så ljust och fint!

Kärlek

Lika som bär

Förlossningen

Till att börja med: Det här är min upplevelse, alla som var i rummet har ju sin egen och alla upplever smärta olika. Jag vill inte avskräcka någon alls eller påverka någons förväntningar. Men här är hur jag upplevde vår förlossning. Så, det började med att vattnet gick på fredag lunch. Eller vi misstänkte det så vi åkte in på check. Läkaren var inte hundra men sa att vi skulle komma tillbaka morgonen efter för igångsättning om inget hänt. (Jag har GBS bakterie som gör att man inte får gå öppen för länge.) Vid femtiden så reste jag mig från soffan och DÅ var det ingen tvekan om att vattnet gick. Det var som i en film, det fullkomligt forsade! Jag fick ta fram bebisblöjorna och ha på mig!! Bytte varje kvart, helt sanslöst. Värkarna drog igång nästan direkt efter att vattnet gått. Jag började laga kycklingsallad av någon outgrundlig anledning och fick pausa när det blev tungt. (Fick även för mig att tvätta och platta håret...) Tillslut lade jag mig i sängen och värkarna kom var 4:e minut. Jag ringde in för att fråga om det var ok att vi kom, och det var det. När vi kom in så konstaterade de att jag var öppen 3cm. Sedan tog det ungefär 4-5 timmar tror jag så var jag fullt öppen. De sa iaf att det gick fort. Min tidsuppfattning var helt skev. Under denna tid hade jag tensapparat och massage från doulan och Jon, funkade helt ok! Nu började det göra riktigt ont och då bad jag om sterila kvaddlar, det är två sprutor med koksaltlösning som läggs på en nerv. De gjorde INGEN skillnad men gjorde väldigt ont att ta, Jon sa att jag tjöt som en gris. Helt plötligt började alla alla slita av mig kläderna för att förbereda så jag kunde få honom på bröstet! Jag tog i för kung och fosterland de sista värkarna, men inget hände. Jag var fullt öppen men han kom inte ner. Fram till hit var det en drömförlossning måste jag säga! Snabbt, smidigt och helt ok smärta. Skulle lätt göra det om och om igen! Men eftersom jag förbrukat mina sista krafter då jag trodde han var på väg ut så blev återstoden väldigt tuff. Nu gick jag på lustgasen. Tycker inte den tog bort någon smärta alls, MEN däremot så fick den mig att kunna dåsa bort i en minut mellan värkarna vilket var väldig skönt. Här nånstans fick jag värkstimulerande dropp.   Efter 8-9 timmar fullt öppen så kom ett team in och sa att han måste ut nu, för jag hade inga krafter kvar alls. Tydligen brukar de köra att man är öppen max en timme, men då jag allergisk mot ryggbedövningen som används så ville de undvika det. Barnmorskan förklarade detta dagen efter. Skönt att vets att det inte är standard att gå öppen så länge för det var inte skönt. Nu tog de bort lustgasen också för den fick värkarna att bli svagare. De fick använda sugklocka, och helt ärligt nu. Det var den vidrigaste, vansinnigaste smärta jag någonsin upplevt. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö av smärtan. Jag skrek så jag nästan blev rädd för mig själv. Trodde jag gick sönder totalt! Jag var hysterisk! De drog ner honom, men inte hela vägen ut. Sen fick jag ut honom på två krystvärkar. Och det ÄR som de säger. Smärtan försvann direkt! Denna lilla kladdiga klump som hamnade på min mage, det var det vackraste jag sett och kärleken var total!! Smärtan var verkligen som bortblåst. Jag förlorade mycket blod, men otroligt nog fick jag INGA bristningar och bara två stygn. Trodde jag skulle vara helt förstörd så som det kändes, men allt är exakt som vanligt om man säger så. :) Doulan var jätteskön att ha med. Hon tog hand om Jon också som var rätt skärrad. Som han skämtsamt sa efteråt: Det var ju ingen skönhetstävling precis! Jon var verkligen en klippa och det var en fantastisk upplevelse som verkligen förde oss samman än mer. Cesar mådde bra under hela förlossningen, de hade stenkoll på honom vilket var väldigt skönt. Och det var så bekvämt att vara på BB. Nästan inga patienter där så de hade väldigt mycket tid att pyssla om oss.

Min livmoder hade svårt att dra ihop sig så fick medicin för det och även två blodtransfusioner då jag blödde mycket.

Jag känner mig inte rädd för att göra det igen, men jag skulle definitivt råda den som kan att ta ryggbedövning. Att kunna låta kroppen få lite återhämtning. Och att ha med lätt mat! Mycket dricka o bullar. Ps: Har inte vågat titta på bilderna ännu.

For the ladies 10 dagar

For the ladies

Vet att ni undrar, såhär såg kaggen ut dagen efter förlossningen.

Gick upp 29kg under graviditeten till 97 och nu ner 13 (10 av förlossningen). Vill gå ner till 74. Tror det är lagom till min längd. Men idag fick jag en kommentar om att: du kan inte tappat mer än 6-7kg på förlossningen så du har mycket kvar. 

KUL. Jättekul.

Mina grabbar

Mina grabbar alltså. Så fina!

Igår var BVC här på hembesök. Han har vänt i vikt tack o lov! Allt såg bra ut och ska dit om någon vecka för läkarbesök. Enligt deras basprogram så springer man där stup i kvarten känns det som. Men sköterskan verkade supergullig.

Idag bröt vi ihop lite av trötthet och grät och skrattade om vartannat. Bergvärmepumpen har gått sönder också, inte nog med att det blir kallt så för den ett jäkla oväsen. Tur vi har braskamin!

Jon skissar på garage. Inte pepparkakshus tyvärr.

Jag hatar min livspartner

Och då menar jag inte Jon utan min migrän.

Denna vansinniga huvudvärk. Den har nu gjort min tillvaro jäklig det senaste dryga dygnet. Så fort jag rör mig så spränger det i huvudet, vill kunna lyfta Cesar och gå och byta på honom men Jon får göra allt.

När Cesar vaknar på natten och är ledsen så får jag i min tur väcka Jon som får lyfta upp honom.

Om det bara kunde ta och ge mig sig nu.

Jag vill ha skiljsmässa från migränen!!

Idag hade vi samtal med barnmorskan som förlöste oss i den senare delen av graviditeten. (De bytte personal mitt i.)

Nu? Mer värktabletter och väcka Jon så jag kan amma Cesar.

Jösses

Jag hade ställt in mig på att inte känna så mycket för Cesar när han föddes. Har hört och träffat så många som sa att det tar några veckor innan man gör det. Dessutom har vi ju haft en komplicerad graviditet och jag har inte riktigt vågat vara sprudlande förrän i slutet.

Men. När han så äntligen kom ut (förlossningsberättelse kommer senare) så VAR det verkligen kärlek vid första ögonkastet. Alldeles blodig, bajsig och illröd med håret på ända så älskade jag honom så mycket att jag trodde jag skulle sprängas.

Att han ligger här breve nu känns som den mest naturliga saken i världen, som att han alltid varit med oss.

Lilla fina Cesar (aka sessan) 51 cm, 3750 gram och alldeles, alldeles underbar!

Cesar

00:05

Är inne. Mycket blod öppen 3cm.

Blir inge mer uppdateringar för nu gör det för ont.

22:25

Är i valet o kvalet om vi ska åka in.

Värkar fortfarande var fjärde minut. Gör vansinnigt ont men värmekudde hjälper.

Skulle vara skönt att ta kvaddlar och kanske kunna slumra lite granna.

19:02

Alltså mängden vatten är otrolig! Vatten överallt!

Värkarna gör ondare än jag trodde och kommer var fjärde minut nu. Emellan värkarna känns dock ingenting! Så jag har lyckats laga en kycklingsallad. Detta iförd blöja och Jons kalsonger... Bildbevis kommer inte.

Mamma är på väg in för att sova här och passa Hugo.

Jag kände INGENTING innan detta med att vattnet började sippra. Helt oväntat att det skulle dra igång så med buller och bång. Trodde alltid det kom lite smygande.

Jag hoppas att jag kan stanna hemma i natt och åka in imorgon bitti. Och att det blir några timmars sömn inatt också, det lär behövas. Herregud.

Ok senaste bilden på magen, stämplar in på 97kg idag med 29 kg viktuppgång.

Hollywood?

Vattnet småsipprade lite så vi fick åka in på kontroll. Det var lite lite fostervatten så det beslutades om igångsättning imorgon. Nu har vattnet gått ala Hollywood kan jag säga... Jag har en blöja på mig. En BLÖJA!

Värkarna har börjat komma också, herregud. 

(Men tvätta håret har jag hunnit. Nån måtta får det vara.)

Go time!

Vattnet har gått.

Drar inte värkarna igång mer ikväll så sätts vi igång imorgon bitti.

Tadaaa!

Kom nu då!

Underbart!

Igår kväll när Jon kom hem så tog han som vanligt ficklampan och Hugo och traskade iväg till brevlådan för att hämta dagens skörd. Bland räkningar och annat smått och gott låg ett kuvert till mig, det kändes att det låg något i och jag började fundera på vad det kunde vara. Jag har ju beställt en del saker till bebisen på sistone men kunde inte för mitt liv komma på vad det var. Dessutom var det inte någon logga på kuvertet och handstilen kände jag inte igen. Men hörrni, det var ett underbart kuvert! När jag öppnade så var det ett fint inslaget litet paket från Fia (klicka på namnet för blogg)! Jag har följt hennes blogg länge nu, det verkar vara en så himla mysig familj och hon har alltid något inspirerande pyssel på gång. Men att Fia skulle göra en mössa till vår lilla bebis som snart ska komma? Jag tycker det är helt fantastiskt! Jag blev så otroligt rörd och glad så det fanns inga gränser på gråtfesten i soffan. Jon blev också ganska tagen av att en människa vi faktiskt aldrig mött lade ner både tid och engagemang för att göra något sådant fint för oss. Helt otroligt! Inte nog med att vi fick en SÅ fin mössa, det gav mig verkligen en energiboost nu på slutet av graviditeten. Blir alldeles varm och knollrig inuti när jag tittar på den. Nu kan både snön och bebis få komma!

2

Komsikomsi lilla bebisen!

3

Tre små dagar kvar tills han borde komma.

Han stökar runt som attan och trycker på, men min kropp håller sig lugn.

Ikväll väntar mys med mamma som ska hälsa på, ska bli härligt. Ska tjata mig till lite fotmassage. :)

Vädret är underbart idag, fick energi av det. Hängde nere vid sjön innan lunch och bara sög in allt. Hugo är så lycklig här! Vi med.

På fredag ska vi till barnmorskan på check. Hoppas han hunnit komma innan dess!

Nerver

Note to self: sluta läsa förlossningsberättelser. Genast!

Börjar faktiskt känna mig lite nervös nu.

Inga förvärkar ikväll alls men magen är ruskigt orolig. Förstår inte hur jag ska kunna sova.

5...

Fem dagar kvar.

ELLER HUR?!

Bebisen har det förträffligt där inne och stannar nog en bra bit in i december.

Just nu skulle jag med glädje och gott mod ta mig an både slemproppar och sfinkterrupturer (om du inte vet vad det är så googla inte).

Status senaste dygnet då?

Tja humöret kan ni ju ana.

Foglossningen fortsätter slita i bäckenet.

Förvärkar igår, inget idag.

Har nu bakat ännu mer. Och längtar, längtar efter C.

ÄLSKAR våra korrar!

Överanalyserar..?

MEN, hela graviditeten har jag varit så varm så att det varit löjligt. De senaste två nätterna har jag inte ens öppnat balkongdörren.

Idag har jag frusit som attan, dvs mitt normaltillstånd. Magen är också helt uppåt väggarna.

När man närmar sig förlossningen så sjunker progesteronet i kroppen vilket KAN ge dessa symptom.

Förvärkarna har också visat sig en del nu på förmiddagen! Hoppad hoppas!

Relaxinet, det hormon som luckrar upp lederna, har ökat enormt senaste veckan. Imorse föll några tårar när jag försökte resa mig från frukostbordet. Men som mamma sa, bättre att det luckrar upp sig som attan nu så blir förlossningen lite lättare.

Jag vet inte om man kan tro på det egentligen, men jag väljer att göra det.

Ikväll kommer mamma och pappa hit för att bli bjudna på födelsedagsmiddag då mamma fyllde år igår. Vi skulle egentligen åkt dit men jag kan inte sitta i bilen så länge, det tar 40 minuter och det känns kan jag säga. 

Idag fick vi en timme med underbar sol! Traskade ner i trädgården och ställde mig vid vattnet och njöt för fulla drag. Jag älskar vår tomt och är så tacksam för att vi bor här just nu.

Heffaklumpen

Ursäkta avklätt men bloggen läses ju på egen risk.

Såhär ser jag ut idag. Benen kom inte med för jag fick ta bilden i badrummet. Ska se om inte Jon kan hjälpa mig ta en bättre sedan. (Inte för att jag tror att allmänheten är överdrivet intresserad, utan för att bloggen funkar som dagbok och det är himla roligt att ha kvar sedan och gå tillbaka och titta på.

Bergsget

Hund eller bergsget..?

Läget?

Fick ta en massa extraprover idag hos barnmorskan för att jag gått upp så mycket i vikt. Jo tack. Det känns. Trodde faktiskt att vikten stannat av nu, men där ser man hur det skiljer sig mellan hemmavågen och deras våg. 28kg stämplar jag in på nu. TJUGOÅTTA. Jag är alltså strax under 100-strecket nu på 95 pannor. Sweet lord. (182cm lång.)

Alla prover var perfekta, så det är ju jätteskönt. De misstänkte havandeskapsförgiftning för att jag har så mycket vätska i kroppen och är så pass svullen. (Var inte medveten om att fingrar kan ha dubbelhaka.) Jag äter ju som sagt inget godis eller chips, äter nyttigt (inga halvfabrikat, ingen hämtmat) osv så jag kan inte påverka viktuppgången så mycket. Men jobbigt är det, sliter oerhört på lederna.

Det som är den största boven är ju klart vätskan och att jag fick röra mig så oerhört begränsat ända fram till vecka 32, min moderkaka blödde ju 4 gånger så de var rädda att den inte skulle klara det så det är klart att förändringen från att jobba heltid, stressa som attan (på världens bästa jobb) och flänga runt till att bara få vila och inte ens lyfta en pärm gör sitt!

Det ska bli så OERHÖRT skönt att kunna röra på sig, kunna ta i! Min kropp längtar efter att få slita nu alltså.

Ja ja, nog tjatat om detta. Lillfisen tuffar på där inne och det är allt som räknas. Hoppas, hoppas, hoppas han kommer snart!

Jag kör lite omvänd psykologi med honom nu och har bett Jon att sova en natt i Blekinge. För så klart lär det dra igång när inte Jon är hemma!

Det är grått ute idag, så ska värma på lite te och ta tag i tvätten. 

 Grått, och snett tydligen. /mästerfotografen

10

Borde ju sluta den här nedräkningen. Den säger ju egentligen ingenting.

Vi fortsätter med akupressuren här hemma, aptiten är NOLL och jag har en femårings humör och tålamod. (Lever på lussebullar och russin nu.)

För att vara helt öppen så testade vi även den berömda färdknäppen idag. Vi har ju inte fått... färdknäppa... på åtta månader så det var allt lite ringrostigt. Får se om det funkar.

Komsikomsi lille vän!

Skitfula men vansinnigt goda.

Och lite gnäll

Just nu är jag väldigt klar med att vara gravid. Väldigt!

Det innebär ju dock inte per automatik att man är redo för förlossningen. Det pendlar från att vara superpepp till att vilja gömma sig.

Just nu ligger jag med värk i magen, alltså inte värkar, illamående och ont i nacken. Vill helst bara... Ja stänga av ett tag. Det har kommit några tårar ikväll.

Jag längtar SÅ efter honom. Men just nu är jag inte vidare kaxig.

Nu? Några tårar till och hopp om att kunna sova i natt.

Iakttagen

Bilden nedan är vad jag ser när jag ligger i sängen och stirrar i taket.

I hörnan sitter en kamera. Inte så kinky att vi själva installerat den, utan det är larmbolaget som placerat den där när de monterade allt förra veckan.

Behöver jag säga att vi ska be dem sätta den i andra änden så man kan sova utan att fundera på om någon sitter och tittar på en?

(Inte för att jag tror att någon vill titta på denna vältrande val som rullar ur sängen på nätterna... Men ändå.)

11

Idag var doulan här och gav mig akupressur och lärde Jon hur man gör. Det ska tydligen hjälpa till att dra igång sammandragningarna. Spännande!

Har mått fruktansvärt illa idag. Det är nog hormonspök så här i slutet.

Det är så underbart spännande, läskigt roligt, hemskt och... Ja allt på en gång just nu! Snart, snart...

Idag blev det pepparkaksbak!

På G

De säger att man VET när det är på gång, man KÄNNER det.

Jag kände det nu i natt när jag var på toalettrundan.

Men nä, det var hederlig kass mage orsakad av migrän. Vilket stim jag är inne i.

Oro

En annan oro jag har är att ha migrän när det är dags för förlossningen.

Jag klarade mig igår under dagen när vi gjorde ärenden, men i bilen hem så small det till. Det låg och molade fram till runt 04 i morse och nu håller det på att blomma ut i en fullfjädrad migränattack. Är så TRÖTT på denna värk. Och vad gör man om man får migrän under förlossningen?

Känseln är helt borta på vänster sida nu, märkligt då det brukar vara höger. Så med en helvetesvärk i antågande och dregel rinnande från vänster mungipa (ja det blir ju så utan känsel) så bäddar jag nu ner mig och hoppas på lindring.

(En annan sak, när jag har migrän så rör sig bebisen onormalt mycket. Jag hoppas så att han inte påverkas...)

12

12 dagar kvar till BF. Åh tröttheten man kommer känna om det sen i verkligheten visar sig vara 27 dagar kvar i verkligheten.

Lite mer sammandragningar men inget att bry sig om, lite mensvärk. Och den fantastiska urinvägsinfektions-känslan. Tror det är min GBS som spökar, lämnade prov i torsdags så får vi se. Om inte annat får jag antibiotika vid förlossningen för att skydda bebisen, han kan annars bli ruskigt sjuk.

Igår var vi på Ikea och Babyproffsen. Hämtade säng, madrass, bärsele, matta, fåtölj osv. Mitt blivande mamma-som-älskar-julen-hjärta svämmade över lite grann när Jon insisterade på att köpa en stor julstjärna till C's rum. (Jon tvekar på namnet igen, men alltså... Nä. Nu får han heta så. Han HETER ju redan så! Han är ju här redan, bara att han inte syns riktigt.)

Något som inte fick mitt blivande mamma hjärta att svämma över var Jons skämt på babybutiken. Alltså, JAG tyckte det var roligt. Men en sån kommentar passar sig inte överallt... Folk fattar ju inte att vi driver rätt hårt med varandra. Svårt att återberätta situationen men det hela gick ut på att en i personalen frågade om vi var tillsammans (vi stod o väntade på hjälp) varpå Jon raskt tittade på mig och sa "tja, ÄN så länge i alla fall". Som sagt, JAG skrattade, men personalen blev så fruktansvärt obekväm! Illröda i ansiktet och en av dem sa att "ojoj nu går jag medan jag kan".

Till saken hör att Jon precis "fått" välja skötbordsdyna. Jag HATADE den men bet ihop och deklarerade hur fint det blir med en svart dyna med massa pingviner på.  Jag kommer kräva min hämnd... :)

Hur som! Dålig humor till trots så är han en hejare på att fixa! Nu är allt uppburet och satt i ganska väl ordning. Nu ska det bara piffas och pyntas lite.

Min gamla tavla med Mumindalen som jag hade över sängen är på väg hit, likaså mina gamla nallar. Mys!!

Än så länge ser det ut såhär.

Och så mammas fina årstids-tavlor som jag önskat mig! I varje tavla finns 5-6 barnvisor gömda som man kan hitta och sjunga tillsammans. Sorry för dålig skärpa.

Har äntligen hittat vår digitala systemkamera efter två flyttar så nu ska det bli bättre bilder framöver!

13

Jaha. Inget nytt.

Förutom att halsbrännan tagit nya proportioner och jag sover numera i nästan sittläge hela natten.

Idag får vi i alla fall hem säng och vagn! Framsteg.

Vi har ekorrar i trädgården,

Jon Ä L S K A R ekorrar. Vår första resta till USA för tio år sedan då vi var där i tre månader, Jons starkaste minne? Ekorrarna i Golden Gate Park. (Då kan nämnas att vi åkte greyhound med en nyutsläppt kriminell man i fängelsekläder, vi fastnade tre veckor i Las Vegas (skulle varit där tre dagar), Jon kom tvåa i en pokerturnering och vann en hiskelig massa pengar (tyckte vi då), gick på maskerad med en livs levande präst utklädd till pimp, jag hamnade på sjukhus (ej relaterat till tidigare nämnda fest), körde mot rött tre gånger, jag beställde fel på krogen (fyra gånger) och blev så pruttfull att... Ja det ska vi inte ens gå in på.

Hur som, största behållningen? Ekorrar.

Så därför köpte mina föräldrar en ekorrmatare till honom i inflyttningspresent. Ingen billig sak heller! Runt en tusenlapp med mat. Den funkar som en brevlåda som man fyller med nötter, de sätter sig på avsatsen, lyfter på locket, tar en nöt och knaprar i sig.

Det tog två månader för dem att lära sig. Vi har ca fyra-fem ekorrar...

När de till slut förstått, så käkade de så otroligt intensivt och hetsades om vems tur det var att sitta på den så att de istället bröt upp skiten, satte sig INUTI och käkade upp all mat...

Galningar!! Det är inga små spikar de dragit loss kan jag meddela.

Om Jon är ännu mer fascinerad? Ja.

Liten update

Äntligen lite mer rejäla sammandragningar!

De kan ju hålla på i en månad såhär så det betyder inte ett jota, men känns ändå skönt att något händer.

Det enda som inte är skönt är att de varar strax över en minut upp till ett par minuter. VAD har man gett sig in på?

16

Sovit tre timmar i natt. Helt galet. Jag var SÅ VARM! Svetten bokstavligt rann om mig. Jag öppnade balkongdörren ännu mer och sov utan täcke, när jag fått ner temperaturen till 15 grader i rummet var det perfekt. Då kunde jag somna några timmar. Det värsta är att jag hört att man blir ännu varmare efter förlossningen och svettas ännu mer! Hur ska det gå? Stackars Jon fryser om nätterna! Jag har bäddat till Hugo inne i vår garderob (han vill inte alltid sova i sängen) så där smiter han in och lägger sig under ett täcke. Och bebisen kan ju självklart inte sova i 15 grader. Jag får bädda till mig på balkongen helt enkelt... Förkylningen bråkar fortfarande så idag blir det en lugn dag, ta hand om lite stök i köket och bara vara. Skönt! På tisdag är det dags för besök hos Eva barnmorska igen. Hoppas att han ligger kvar fixerad, han borde ju göra det eftersom han är just fixerad. Men jag har inte känt de där ilningarna på flera dagar. Däremot är ju magen långt, långt ner nu. Nu? En lussebulle och lite disk.

17

Magen är långt ner och stundom stenhård. Men inga sammandragningar/förvärkar som känts idag.

Tycker magen är spetsigare också på något sätt.

Tog influensavaccinationen idag, skönt att ha det gjort.

Annars då..? Tja jag har fått tre (TRE) (3) (!!!) åderbråck på the private parts. Inte skönt kan jag meddela. 

Jag tänker att bebisen kan få komma till helgen? Det blir bra.

Hej hej där inne.

Lite julpynt har det blivit med.

Ser konstigt ut på nedan bild... Kommer bättre!

Nedräkning 18

Jaha 18 dagar kvar säger appen. Hur känns status då?

Tja jag är ju inte orolig för att inte hinna till BB precis. Har mycket svårt att föreställa mig att vattnet plötsligt skulle gå eller att värkarna skulle kicka in. Känns faktiskt till och med overkligt.

Längtar efter att få se honom!

Jon var en skallig liten Ove-från-Solsidan-man när han föddes. Jag var väl mer en trollunge. Jons blå ögon vs mina bruna.

Men långa är vi i alla fall båda två.

I veckan väntar influensavaccination, hämta sängen, laga mer matlådor, packa det sista i BB-väskan och hopp på stor pilatesboll.

BB-väskan ja? Känns också nästintill fånigt. (Men jag har i alla fall målat tånaglarna och rakat benen!)

Titta så smart och glad jag ser ut.

Men framför allt titta på mamma. Där ligger man fint.

Alltså...

Vad gjorde man förr i tiden när inte internet och smartphones fanns och man låg vaken om nätterna?

50% av familjen är vaken, dvs Jon och Hugo sover som små grisar och jag och bebisen ligger vakna. Men mysigt är det att känna honom!

Jon fick en pälsmössa igår kväll ;)

Update

Alla prover var bra hos barnmorskan, så bara att gilla läget med all vätska. Helt ok för mig!!

Vad som också är ok är att han nu är fixerad! Hon sa att han kan komma redan imorgon. (Sen att hon också sa att det precis lika gärna kan dröja till lucia kan vi bortse ifrån...) Jag tänker nästa lördag, då har vi hunnit hämta vagnen också. Perfekt!

PS: Normalstor är han också, puh!

Godmorgon

Ja han vaknade till sen, skönt! Men rörelsemönstret är förändrat, kan tro att det är platsbristen.

Platsbrist ja? Det har jag med. Så mycket vätska i kroppen nu att det känns som låren ska spricka när jag hukar mig. Fingrarna stasar och att ha ringar och klocka är bara att glömma. Inte så konstigt när man gått upp 24kg, nästan 36% av min ursprungsvikt!

Längtan efter bebisen börjar bli påfrestande också nu. Vill ha ut honom! Lukta på honom, krama honom, SE honom. Och även bli av med "ansvaret" att ha honom i magen. Är så orolig hela tiden, antar att vår långa väg och kamp för att komma hit inte gör det lättare precis.

Om några timmar ska jag till barnmorskan och kolla blodtryck osv för att se så det inte är havandeskapsförgiftning på gång. Skönt att de har koll på en! Men först 20 min sömn till!

Att skrämmas

Hade en migränattack som kulminerade i natt. Det var en fruktansvärd resa denna gången att ta sig igenom faserna och som alltid bjuder den på mardrömmar utan dess like.

Drömmer nästan uteslutande om att något hänt bebisen, så vansinnigt, fruktansvärt obehagligt. Vaknade i panik i morse och den har inte släppt riktigt ännu. Det kommer den inte göra förrän han har vaknat ordentligt och sparkar så jag vet att allt är som vanligt.

Jon åker till Stockholm över natten imorgon, skönt för honom med lite kompishäng och hotellnatt. Nu åker han ju dit för att jobba, men det andra kommer på köpet.

Själv får jag besök av mamma för en myskväll med överdos av Disneyfilmer.

Happy halloween!

Klagan

Jag är ju inte jätterolig att leva med just nu. Tokgravid, tokförkyld och allmänt tokig.

Funderar över om det är influensan jag dragit på mig faktiskt. Strunt samma, fjärde dagen nedbäddad och jag är TRÖTT på det. Den lila energi jag hade hade varit roligt att få tillbaka! På måndag ska jag vara A ok igen.

Jon är gullig och pysslar om mig, det uppskattas! Han passade även på att skylla på att "men TÄNK om grannbarnen klär ut sig och ringer på..." Och åkte nu och köper obscena mängder godis.

Själv lever jag på en mix av varmkorv, te, alvedon och lite mörk choklad. Hittat små "nuggets" av organic mörk choklad med rörsocker från whole foods, SÅ gott! Och två små pytte bitar räcker gott för mig, är så avvand vid sånt men ibland är något litet till teet vad man behöver.

Nu hoppas jag på att snabbt bli frisk, hämta krafterna igen och ladda för förlossningen. Vecka 37 imorgon, BF är ju vid thanksgiving, men han KAN ju vilja titta ut innan.

Minns det som igår.

Doula

Idag hade vi andra mötet med vår doula Kim som ska vara med under förlossningen. Känns SÅ bra! Verkar vara en toppentjej och helt rätt för oss.

Solnedgången idag var magisk. Jag är så tacksam att vi bor här och att vår son kommer att få växa upp i denna miljö. 

Denna selfie ser nästan ut som en bakgrund med en poster från -80 talet!

Magiskt!!

Jag har dragit på mig en rejäl förkylning så nu är det total vila som gäller resten av veckan.

Om bara tio dagar är graviditeten fullgången, sen får han komma när han vill!

Nu ska jag återgå till vila i soffan.

Det närmar sig!

Huvudet ner och fötterna upp! På lillen alltså, inte på mig :)

Men det finns ju gott om tid för honom att vända sig flera gånger till, men de förklarade hur han låg nu och då kan jag känna igen att han brukar ligga så. Rumpan brukar sticka ut där nämligen.

Magen följer kurvan, för den intresserade är SF-måttet 34. Vikten har börjat stanna av, helt ok för mig för det är tungt att bära på.

Och en ytlig sak, man får ha på sig vad man vill på förlossningen! SKÖNT! Jon uppskattar inte sjukhus alls om man säger så, så jag ska göra vad jag kan för att skapa en så normal miljö som möjligt. Vi får inte föda på det vanliga BB utan måste föda på sjukhusets BB som ligger i anslutning till neonatalen. Detta pga att bebisen och jag har olika blodgrupp och att jag har GBS. Detta kan (KAN) göra så bebisen blir sjuk i lunginflammation eller blodförgiftning så då vill de ha bra koll på honom. Skönt!

Men för Jons, och min, skull så ska jag ha vanliga kläder. Egen morgonrock osv så det inte blir en läskig sjukhusrock.

Nu är det inte många veckor kvar!

Droger

För första gången i mitt liv skulle jag ens kunna överväga att ta en sömntablett. Herregud vilken natt. Eller inte-natt.

Hugo "smittas" ju av mina tider också och har nu ovanan att vilja gå ut kl 23, 02, 05 och 07. Att vi nu bor i hus är ju fantastiskt skönt! Bara att öppna dörren så springer han ut undertiden jag gör mitt. SKÖNT. (Hoppas bebisen håller samma tider och inte väljer timmarna emellan där...)

Igår var vi på babyproffsen och plockade upp lite mer saker. Vad det är dyrt! Och då har vi ändå bara köpt nödvändiga saker, och saker som varit nedsatta i pris. (Okej utom stokke sakerna... Jag har snöat in på det och går tydligen under namnet stokke-tjejen i butiken. Men de håller länge! Stolen funkar upp till 7 år och vagnen, begagnad, håller till 3 års ålder.)

I alla fall. Notan på startkitet med säng, soptunna, skötbord, madrass osv osv osv landar på 19000kr. Skönt att jag kan köpa kläderna på H&M som har jättebra ekologiska kläder och så får jag ju dessutom personalrabatt.

Idag kommer mamma och pappa hit för att hjälpa oss packa upp lite lådor, varken Jon eller jag är direkt i vår livs form :)

Lamellerna som ska sitta i sovrummet måste tas in via balkongen då hantverkarna tog ner dem, byggde nya väggar och glömde ta upp dem innan... Så nu går det bara utvägen. Ska bli skönt att kunna ha mörkt i sovrummet, kanske det hjälper sömnen också.

Glad ekorre på besök.

Söder ut

Magen har nog allt börjat sjunka lite. Det är något lättare att röra sig och trycket mot mellangärdet är mycket, mycket lättare.

Igår träffade vi en doula som vi kanske ska ha med på förlossningen. Hon verkade toppen! Trevlig, kunnig och glimten i ögat.

Någon som inte är så rörlig är Jon.

Han gjorde illa ryggen när han tog upp bryggan för säsongen och nu kan han knappt röra sig. Naprapaten kunde inte hjälpa honom utan sa bara VILA och annars röntgen i nästa vecka.

Stackaren! (Ni förstår ju att ryggont vs förlossningsont-skämten haglar tätt här hemma nu.)

Har precis vaknat ur en migrän-koma så nu ska jag försöka röra lite på mig.

En månad kvar nu hörrni, sen är det go time!

Lite höstmys hann vi med igår kväll.

Hallå!

Klockan är 04:13 och jag har sovit fem timmar. FEM timmar!! Känslan alltså... Det går åt rätt håll. Underbart!

Att somna till vågornas ljud gör underverk.

Det närmar sig!

Från och med nästa vecka så försöker de inte stoppa förlossningen om den drar igång. Det går fort nu!!

Självfallet vill man ju baka honom tiden ut, men det känns ändå tryggt att han börjar bli stor nu. Och stark! My God vad han sparkas och stretas!

Bryter ihop

Sedan mitten av mars har jag fått tre nätter med en hel natts sömn. Om med hel natt menar jag fem timmar i sträck. Jag är uppe två gånger per natt i snitt, en gång för mig, en gång för Hugo. Han har fått för sig att han måste äta och gå ut någon gång mellan 04-05.

I natt var det ändå bra, flr jag somnade 23:30 och vaknade kl 04 och var uppe och åt och gick på toa. SÅ skönt med så pass många timmars sömns. Somnade om 04:45 och Hugo vaknade 05:10. Då höll jag på att bryta ihop. Jag MÅSTE få en natts sömn. Måste. Måste få ner mitt blodtryck och få bukt med magkatarren och framförallt måste jag få lite återhämtning.

Jon är i Stockholm nu och kan inte hjälpa mig. Grejen är den att han vaknar inte heller. Hugo kan stå och skälla och det bekommer inte honom, men stackarn måste ju ut! Ska se om han kan sova hos mamma och pappa i natt, kanske han inte kommer ihåg sin ovana då. Hemma i Stockholm får ju jag väcka honom på morgonen när det är dags!

Det känns lättare när bebisen är här på nått sätt, då kan Jon ta honom ibland och jag kan sova typ en eller två nätter i månaden i gästrummet bara för att kunna bli människa igen.

Förlåt för gnälligt inlägg, men jag bryter verkligen ihop över det här snart.

Snart ny vecka

Och kulan blir större, och större...

Längtar!!

Framsteg!

Väggen till barnrummet är uppe och de har börjat lägga golv!

Och ekorrmataren är så klart på plats :)

Detta golv här nedan blir det i hela huset istället för sten som idag.